Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kunde kunnat, pres. kan
kun·de1vanligen i negerade el. frågande sammanhang
(kunna) tåla
ngn el. ngt
vard.Nollsesetåla 1
hon har aldrig kunnat med tobaksrökhon kunde inte med honomkunna med ngn/ngtsedan 17342vanligen i negerade el. frågande sammanhang
inte vara generad för att
göra det som framgår av sammanhanget
vard.; ofta i nedsätt. uttryckNollatt han kan med att låna pengar av henne när han har behandlat henne så!hon kunde inte med att ta emot pengarnakunna med (att+V)sedan 1931