Svensk ordbok 2009, webbversion

kunna me´d verb kunde kunnat, pres. kan kun·de1vanligen i negerade el. frågande samman­hang (kunna) tåla ngn el. ngt vard.Nollsesetåla 1 hon har aldrig kunnat med tobaks­rökhon kunde inte med honomkunna med ngn/ngtsedan 17342vanligen i negerade el. frågande samman­hang inte vara generad för att göra det som fram­går av samman­hanget vard.; ofta i ned­sätt. ut­tryckNollatt han kan med att låna pengar av henne när han har behandlat henne så!hon kunde inte med att ta emot pengarnakunna med (att+V)sedan 1931